Kommunistskräck

Jag drömde om ett debattprogram i rysk TV där två kända svenska folkpartister från 70-talet deltog. Den ryska panelen beskrev tillvaron under Sovjettiden. All misär, undertryckandet av den egna åsikten, det kollektiva samhällets avigsidor. Då satt de två svenska folkpartisterna och mumlade om att det var precis som Sverige under det socialdemokratiska styret. Varför säger ni inte det inte högt så alla hör tänkte jag.

Terror och ostar

Den här är, som de flesta av mina drömmar, ganska osammanhängande men jag tror det började med att jag står på en trappa till något övergivet tempel i Irak eller Iran och håller upp ett gevär samtidigt som låten Shut your mouth med Pain spelas i bakgrunden. En arme samlar sig och vi marscherar och samlar vapen, hela tiden i takt med låten. Vi går genom den rätt förfallna staden och skjuter folk. Här hoppar drömmen till ett bageri där min pappa står bakom disken och jag ger honom stora ostar som vi gömt knark i. De blir dock till stora kakor senare. Min pappa tackar för dem och sedan vaknar jag.

Bowie, Pink Floyd och pappa

Jag drömde att David Bowie skulle göra en konsert tillsammans med Pink Floyd. Vi anlitades för att hämta Bowie och köra honom till konserten. Pink Floyd lånade ut en gammal rishög till bil, vilken de in i det sista försökte få i körbart skick. Nåväl, vi gav oss iväg till den angivna adressen. Vi parkerade bilen och gick för att hämta Bowie. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi gick längs en vindlande väg kantad av en hög stenmur på den vänstra sidan och hus på den högra. Vi gick in och ut ur hus, genom öppna gallerior, lägenheter och över torg. Det kändes som att vi kom längre och längre bort från vårt mål. Då vände jag mig om för att se om pappa orkade hänga med. Han hade svårt med tempot och jag tänkte att vi måste ta det lite lugnare, men istället ökade vi takten. Miljön var labyrintisk, den påminde om Stora bazaren i Istanbul, lika omöjlig att orientera sig i. Jag tänkte; hur ska vi komma tillbaka till bilen när vi väl fått fatt i Bowie. I samma ögonblick som jag tänkte på pappa och att vi inte skulle kunna hitta igen honom och hur ensam han måste känna sig vaknade jag.

Det övergivna huset

Jag går längs en öde spikrak skogsväg . Solen håller på att gå ned och allting är väldigt tyst . Jag kommer till ett stort gammalt trähus , men kan se att en gång i tiden var detta ett fint hus med ornamenterade fönsterkarmar och snickarglädje men nu är det silvergrått och färgen har flagnat av . En granruska slår ensamt mot ett av de övre fönstren . Jag går in i huset därför att jag bor här sedan en tid tillbaka med min fru . Det är något temporärt med hela arragemanget, som om vi bara bor här tillfälligt , kanske olagligt . Jag vet att något fruktansvärt har hänt här för länge , länge sedan . Ett ouppklarat mord och troligen är det därför huset är övergivet . Jag kommer in i en liten hall på övrevåningen . Jag måste gå igenom hallen som har ett stillastående moln av moskiter som hänger i luften. Jag vet att detta är en rutin som alltid följs när jag kommer hem . Moskitmolnet är alltid där . På ett rum på andra sidan hallen sitter min fru . Hon berättar för mig att hon under dagen mötte en elegant herre som såg ut som en gammaldags butler , en man som hon aldrig sett förut , och med en gång förstår jag att hon sett ett spöke , ett spöke som vet något om husets förflutna . Butlern sade till min fru att det var något i källaren som han tyckte att hon skulle se . Min fru sade att hon inte var intresserad .

Hissen

Jag vet att det är något skumt som försiggår . Mina kompisar har försvunnit en efter en och jag vet att det är något slags komplott i görningen . Jag ringer till min kompis från en telefonautomat och vill snacka om det här . Plötsligt märker jag att jag befinner mig i hallen på min gamla gymnasieskola . Elever sitter på golvet och slappar och lutar sig mot pelare . Jag känner mig hotad och ålar fram längs golvet för att inte bli upptäckt . Då märker jag att det finns mosaiker inlagda i golvet - mosaiker med fisk- och vattenväxtsmotiv . Plötsligt märker jag hur jag har blivit helt ensam och jag har kommit till en del av skolan jag aldrig sett förut . Då öppnas en lönndörr i en pelare och en man kommer ut . En vaktmästare . Men det är något som är fel . Det är som om mannen försöker alltför hårt att övertyga mig om att han faktiskt är en vaktmästare . Han säger till mig att han är en agent som jobbar på fallet och kan jag komma med honom . Och nu är vi inne i en hiss . Hissen är som en stor ölburk , man får intrycket av att den är gjord av väldigt tunn plåt och den är bucklig här och där . Mannen trycker på en stor röd knapp och hissen startar neråt . Hissen dångar i väggarna som om den är för liten för hiss-schaktet . Dörren öppnas och vi befinner oss i ett aldeles rött rum . En annan man står och sprayar något , det ser ut som en billackeringsverkstad . Han vänder sig om och jag känner igen honom som en skådesspleare i en deckare jag sett . Plötsligt vänder han trycksprutan mot mig men jag lyckas parera i sista sekunden genom att hålla upp en sopskyffel som sticker ut från väggen . Jag hinner också se att handtagen till en gammaldags kärra sticker ut från väggen . Väggen är gjord av rått blodigt kött som alla väggarna är i detta röda rum . Jag hör vaktmästarens överraskade röst som högt säger att "Konstigt! Ingen har lyckats klara sig hittills" , och med en gång förstår jag att detta är vad som hänt med alla mina vänner . Jag springer mot hissen och trycker på knappen för att stänga dörren men den stängs inte och jag hör hur de kommer efter mig . Till slut stängs dörren , just som en famlande arm sträcks in efter mig . Hissen startar och armen slits av . Jag vaknar .

Hängning i granhäck

I natt drömde jag att TW och PIP skulle hänga mig bakom granhäcken. Per kom och assisterade. Jag hängdes med händer och fötter sammanbundna bakom ryggen, som en båge. I nästa episod var vi på PIP's bro och en glasvas krossades. En massa splitter for in i mina såriga handleder. Pip skulle spola bort det med en högtrycksspruta men det blev bara värre. Min mobil började brinna pga av kortslutning av allt vatten och jag fick kraftiga stötar. Då upptäcker jag att TW klipper med en stor plåtsax i såren. Det är som att klippa i läder. Glas simmar i mina vener vilket känns otrevligt. Då kommer Mor och Karl-David i full fart på gamvägen körandes SAAB V4 från 70-talet. Min syster kliver ut ur bilen och ska gå in i huset. - Vad ska ni göra? frågar jag. - Fika hos Farmor! svarar syster.

På flykt med en hund

Jag var på väg genom en stad, på flykt undan något.
Jag hade en liten brun hund som var min vän,
den sprang vid min sida. Vi samtalade på
människors vis. Vi sprang genom hus och lägenheter,
uppför och nedför trappor. Ut och in genom fönster.
Vi sprang helt enkelt genom alla hus som var i vår väg.
Det var natt och väldigt drömlikt. I en bred trappa
stod alldeles fullt av strålkastarstativ med fyrkantiga
plåtar runt själva lamporna. De var vikbara och spretade
än hit än dit. Alla var släckta. Det var som en liten svart skog.
I ett hus var vi nära att bli upptäckta, vi blev sedan förföljda.
Ett äldre par stod plötsligt bredvid gången mellan några hus.
De hade genskjutit oss. Hunden hörde tydligen till dem.
De var mycket vänliga, de undrade varför vi inte
stannade, de ville bjuda på kaffe.